Torsdagens överraskning
Åt lunch på sjukhuset i torsdags i väntan på bussen till Vindeln. Och där träffade jag domarlegenden och VF-bekantingen Nisse Widing. Han hade hört rykten att jag lugnat ner mig på innebandyplan, men jag försäkrade honom att det bara berodde på att jag får så lite speltid nuförtiden.
Herr Widing är för övrigt en av de bästa domarna jag stött på under min innebandykarriär och det baseras inte på hans löpsteg, som är i klass med mitt eget och min brors. Däremot hade Nisse ett lugn som spred sig på planen och han hade alltid svar på eventuella spydigheter från spelare. Just det faktum att han accepterade att folk kunde bli upprörda i idrott, som handlar mycket om känslor, och sedan kunna ta en dialog istället för att döma utvisningar så fort det hettar till gjorde honom till en favorit.
Och hade han dessutom haft löpsteget kanske han hade kunnat gjort en ännu större karriär. Och med samma matematik kan ni ju räkna ut hur långt jag och min bror då nått som spelare!
Herr Widing är för övrigt en av de bästa domarna jag stött på under min innebandykarriär och det baseras inte på hans löpsteg, som är i klass med mitt eget och min brors. Däremot hade Nisse ett lugn som spred sig på planen och han hade alltid svar på eventuella spydigheter från spelare. Just det faktum att han accepterade att folk kunde bli upprörda i idrott, som handlar mycket om känslor, och sedan kunna ta en dialog istället för att döma utvisningar så fort det hettar till gjorde honom till en favorit.
Och hade han dessutom haft löpsteget kanske han hade kunnat gjort en ännu större karriär. Och med samma matematik kan ni ju räkna ut hur långt jag och min bror då nått som spelare!
Kommentarer
Trackback